Ernst och Elna Gustafsson födda i slutet av 1800-talet är orsak till att vi träffades igår. Det var många av mina kusiner med barn och barnbarn. Ernst och Elna är farfar/morfar och farmor/mormor till oss kusiner.
En av mina kusiner har forskat i vår släkt och presenterade ett gediget material. Det var så spännande att höra berättelser om gruvarbetare som är den genomgående ådran i vår släkt. En av kusinerna är än idag gruvarbetare i Garpenberg. Jag känner mig också delaktig på sätt och vis i gruvarbetaryrket genom mitt engagemang i Sala Silvergruva (projektet Sala världens djupaste silversmycke, blogg, facebook och instagram).
En av de många spännande berättelser är att på Ernsts sida fanns en anfader som har sålts på aktion. Ernst och Elna träffades när de jobbade på var sin bondgård i Jönvik och där började vår släktsaga kan man säga. Vi som minns dem har varma och fina minnen av två underbara människor.
Jag vill särskilt tacka min kusin med fru som öppnade sitt hem utanför Leksand för oss. Dalarna syntes i varje vrå i huset och i den fantastiska utsikten. Stort tack även till min kusin som forskat i vår historia och min systerson som var honom behjälplig.
Ingen fest utan gråt. Den yngsta medlemmen i träffen fick sina händer omplåstrade på grund av ett par alltför snabba springskor.
Sol, regn åska, god mat och mycket prat om minnen. Tack alla, hoppas vi snart ses igen.
