Det är inte bara en docka det är ett konstverk. Hon är en vacker skapelse välgjord med fina kläder. Stickad röd kofta med tillhörande mössa. En solgul klänning med mamelucker och små fina raggsockor.
Dockan Tora-Elna tillhör ett övervuxet barn på 70 plus, men tål att lekas med även för de som verkligen är barn. Hon har fått sitt namn av namnsdagen den 5 mars, Tora, som är min födelsedag och Elna för jag heter Elna som andranamn. Fyndigt av Annica med dessa namn som verkligen knyter an på mig.
Dockan är sydd som en Waldorfdocka. Waldorfpedagogiken finns över hela världen och strävar till att utveckla hela människan. Dockan är mjuk och skön och passar utmärkt till de små barnen (och även de övervuxna som jag).
Nu samsas dockan på hyllan bland mina andra älsklingar. Min docka Ulla som jag hade som barn, min första nalle, en skinnfigur som tillhört äldsta sonen, en trädocka Pinn-Jocke från 1980-talet, ytterligare en Waldorfdocka som min mor sytt samt två handsydda nallar tillverkade av Adina Design & Hantverk / Helena Petersson.
Min fina samling.
