Spinna garn på slända

Jag har nu laddat med ull. Grått vackert ull från Gotlandsfår som kommer från Stjärnbäck, Möklinta / Britta Wendelius och glänsande vitt garn från Leicsterfår som kommer från Backa utanför Sala/ Mia Höglund. Så härligt att känna fårägare som förser mig med ull. 

Den grå ullen spinner jag på en slända som det står LAWÅ på. Jag tror det står för Lars Wåhlsted en slända som är svår att få tag på idag. Den har jag köpt för många år sedan och spunnit mycket på.

Den vita ullen spinner jag på en nyinköpt Turkisk slända som är tillverkad av Mats Carlsson Vittinge. Den Turkiska sländan är speciell och jag måste träna mycket. Den snurrar så fint och är ett mycket vackert slöjdarbete.

Det är rogivande att spinna, det som stör är att både katten Jackson och hunden Roxy gillar ullen. Katten lägger sig i ullen och hunden stjäl en tuss och kutar iväg. Det betyder att det blir både rogivande och händelserikt.

Värmande sjal/filt

Jag har en väninna som bor i på Österlen Skåne. Hon är en konsthantverkare av största mått och är textilare. Hennes verktyg är nål och tråd, stickor  och virknål. Textiltryck och vävning är också hennes uttrycksmedel. Hon är en underbar konsthantverkare som jag är glad att ha i mitt närmaste nätverk. Dessutom delar hon med sig av sin kunskap. Hon har lärt mig mycket.

Kerstin Jonsgården heter hon och hon har gjort många saker som jag har i min ägo. Just idag när temperaturen närmar sig minus 20 grader värmer jag mig med en sjal/filt som hon har tillverkat. Den värmer inte bara för att den är av ull utan för att den är tillverkad genom att hon stickat den för hand i eget handspunnet garn. Det värmer hjärtat att det är så många timmar i denna vackra sjal/filt.

Ni vet väl att de som själva utför någon form av hantverk är de som uppskattar hantverket mest. De vet vilket jobb som ligger bakom och tar hand om produkterna på ett varsamt sätt.

Tack Kerstin sjalen/filten är ovärderlig.

Underbara ull

Idag den 3 oktober har det varit en underbar höstdag med varmt och gott på min altan. En dag som gjord för att sitta ute och hantverka. Jag har spunnit garn från den ull jag var till Britta Wendelius och hämtade häromdagen. Britta bor utanför Möklinta och har underbara gotlandsfår. Hennes får är så tama att jag och barnbarnet blev helt omringade av dem. Underbart med sådan närkontakt.

Ullen är vackert glänsandet grått och går utmärkt att spinna av, men jag ska försöka tova något också. Jag är en nyfiken hantverkare och måste hela tiden ha minst fem projekt på gång samtidigt. En del projekt blir aldrig avslutade men vad gör väl det.

Slöjd är livet. Mera slöjd till folket!

I fall ni är nyfikna på Britta och hennes man Lasse så hittar ni dem via deras hemsida: www.upplevlandet.nu

Notera att en av bilderna innehåller en färdigstickad filt tillverkad av Kerstin Jonsgården Eljaröd.

Kom till gården Fallänge Torp

Aktiviteten "Kom tillgården" blev både fylld av spännande möten med våra bönder men även med tragik i fjärran. Den fruktansvärda skogsbranden endast ett par mil bort gjorde sig påmind. Röken låg som en dimridå och lukten av brandrök kändes vida omkring. Några av "kom till gården"-bönderna var med och bekämpade elden.

Under den rökblekta solen beredde jag fårskinn på Fallinge Torp. Det var många besökare och flera försökte att tillverka sitt eget garn med slända. Trots rådande skogsbrand hade vi en mycket trevlig dag med goda hamburgare.

På gården fanns en ståtlig tjur som absolut inte brydde sig om branden där han gick omkring bland vackra kossor.

Tack Anitha och Per för att jag fick vara med idag.

Rock och slända

Vårt torp invaderades av spinnrockar i helgen. Det spanns på både rock och slända. Det var ulltussar från alpackor och från får i olika färger som förvandlades till garn. Det såg ut som för 100 år sedan när man var tvungen att spinna för att sticka kläder och väva tyger. Det är bara att inse att förr fanns det gott om tid eller också hade de kanske inte så många kläder som vi har idag.

Det är rogivande att höra spinnrockens ljud. Min syster Monica trampade på duktigt men hon fick nog inte ihop tillräckligt med garn för att räcka till varken tröja eller vante, det blir kanske bara en tummetott.

Inspirationen flödar

Tidningen Hemslöjd har kommit och handlar om fibrer. Helt underbart innehåll. Det handlar om att spinna garn bland annat.

Nu blir jag sugen på att fortsätta spinnandet jag började på i somras. Jag har en hel del alpackaull som kan bli garn. Verktygen har jag; två par kardor, fem sländor och två spinnrockar.

Jag är lite av en ekorre som samlar och samlar men man kan bara använda en i taget. Vad svårt det är att hinna med allt jag vill göra, hoppar nog över julstädningen även i år.

Första alpackagarnet

Nu är det första garnet färdigt. Ullen från Norrängens Alpacka har jag kardat och spunnit på slända. Just så som man tänker sig att de gör i Anderna när de passar sina djur i bergstrakterna. Mitt garn blev ljust svagt gråaktig. Ullen var lätt att arbeta med mjuk och fin.

Alpackornas grundfärger är vit, svart och flera gråa och bruna nyanser samt rosagrå och stålblå. Man räknar med att det finns 22 grundfärger och upp till 250 nyanser av färger på ullen. Nu finns det ytterligare en nyans, den som jag fick fram. En Alpacka lever i 20-25 år så jag kanske får tillfälle att spinna mycket garn.

Alpackaspinning

Spinning för många är nog att sätta sig på en cykel utan hjul och trampa. För mig är spinning att spinna garn. Helst på slända för det går inte så fort och man får tid för eftertanke. Jag kan låta tankarna flyga iväg hur som helst och vila mig i det där tanken hamnar. Det är så skönt och bra för skälen.

Alpackaullen jag fick i går har börjat bli garn. Den är lätt att arbeta med trots att den inte är så fet som fårullen. Den är mjuk och skön och framför allt är den ren. Ofta är det en massa skräp i fårullen som inte alpackaullen har. Garnet kommer att bli underbart fint. Sedan ska jag sticka något av den det ska bli så roligt.

Härlig avslut på en underbar MAJ månad.