Raku är från början en teknik från 1500-talets Japan. Man tillverkade sin teservis enligt denna metod som blev billigare än det dyrbara kinesiska Mingporslinet. På så sätt kunde alla ha råd med en teservis. Rakumetoden kom till Europa på 1900-talet och används ofta idag av våra keramiker.
Dessa smycken är tillverkade med Rakumetoden. Produkterna är gjorda i stengodslera, första bränningen är gjord i keramikugn. Bränning nummer två, glasyrbränningen, är gjord utomhus i ugn med öppen eld. När glasyren ser ut som smält socker eller godset är glödande hett tas det upp och läggs i ett kärl med sågspån. Av hettan från godset börjar spånet att brinna. Man stryper elden genom att sätta på ett lock. Här genomgår godset en kemisk process där elden drar ur syret från glasyren. Om man då, till exempel, glaserat med kopparoxid bildas efter processen ren koppar på godset. Godset kyls sedan i kallt vatten.
Det som är mest spännande är att se resultatet som varierar mycket beroende på hur processen påverkat godset. På bilden ser ni de svarta kulorna, med silvergubben, som är helt oglaserade och har färgats svarta under processen, hjärtat är glaserat även halsbandshjärtat.
Halsbandet med svaga färger i roströd svart och beige är gropbränt. Jag har grävt en grop i marken, slängt ner en massa järn- och kopparskrot tillsammans med kulorna. Därefter har jag eldat och eldat och eldat i denna grop. Jag höll nog på en hel dag och eldade. Resultatet blev dessa färger som har tagits upp från skrotet.
Kanske inte det mest effektivaste sätt att få fram färger på godset, men fantastiskt kul och spännande.
