lördag 11 november 2017

Fars Dag

Min far är borta sedan många år. Just idag skickar jag särskilda tankar till honom. Den här bilden är typisk hur han såg ut i sina glas dagar. Alltid golfbyxor/knäbyxor i ett kraftigt material, tjocka knästrumpor och pjäxor. Under min uppväxt hade vi alltid minst en schäfer i huset, en ras som jag därefter älskar och högaktar trots att jag idag är ägare till taxar.

Bilden är troligtvis tagen vid någon draghundstävling i Hedemora under 50-talet. Fars namn är Anders och hunden heter Quno.

Ha en bra dag alla som är fäder till egna eller andras barn. Ni är guld värda.

torsdag 9 november 2017

"Kjol-Lykta"

Jag har idag hämtat ut ett paket från Mora Hemslöjd. Jag har köpt en lite för tidig julklapp till mig själv. Det är en "Kjol-lykta". På medföljande information stod det så här:

"Kjol-Lykta"
Ett namn som kommer från att kvinnorna använde dem som portabel värmekälla att ta med på resor i vagn och släde, även till kyrkan som skydd mot kölden innan centralvärmens tid. Den ställdes på golvet och kvinnorna slog ut sina långa kjolar över den.

Andra benämningar som jag hört och läst är "Becklykta" (när man använde beckplåt),"Kol-lykta" (när man lade glödande kol i en behållare inuti), "Spiklykta" (hålen gjordes ofta med hammare och spik), "Handlykta" (var hålen många och lite större gav de ju ljus också). I min släkt finns en gammal lyckta som jag har haft som modell, den vet jag användes när man hämtade ved i källaren till spis och kakelugnar i början av 1900-talet, redan då var den gammal. På museerna är liknande modeller från 1700-1800-talen i varierande form och utförande med eller utan mönster och dekor.

Den här lyktan är tillverkad för hand av A Paulsson, Bergsbrunna i Uppsala.

Den är så vacker.




lördag 28 oktober 2017

Sy & Hantverks festivalen

I går var jag i Älvsjö och besökte Sy & Hantverksmässan. Där fanns 230 utställare och det var massor med besökare. När det är mycket att se måste man välja lite. Givna montrar för mig var Hemslöjden, Säterglänta, Wålstedts Textilverkstad samt en finsk utställare som hade växtfärgade garner ( www.aurinkokehra.fi).

Huvudsakliga anledningen att jag besökte festivalen var Sala Laser. Hos Sala Laser kan man få hjälp med vad helst man vill; taggar i skinn för sina egna alster, materialsats till en skinnväska med eget tryck, eller varför inte ett armband som även är ett måttband. Följ instagram sala_laser där finns mycket sevärt.

Jag fick möjligheten att prya lite i Sala Lasers monter. Tusen tack för förtroendet.

Det var en innehållsrik och mycket trevlig dag där jag utökade mitt garn- ull- och bandförråd. Ett måttbandsarmband i läcker grön färg hamnade också i min ägo.

Besök festivalen den pågår till söndag den 29/10.

www.hemslojden.org
www.saterglantan.com
www.walstedts.se
www.aurinkokehra.fi
www.salalaser.se









söndag 22 oktober 2017

Kaninaskinnsberedning

Under två dagar den 21-22 oktober har jag haft kurs i kaninskinnsberedning tillsammans med Malin från Lisasgården. Det var en härlig samling deltagare från när och fjärran som deltog .  Många av deltagarna har eller planerar att starta egna kaninuppfödningar.

Skinnen kom från Lisasgården som producerar ett gott, nyttigt och framförallt klimatsmart kaninkött. www.lisasgarden.se

Första dagen skrapade vi bort alla senor och fettrester från skinnsidan. Vi använde särskilda skinnskrapor men även gamla slöa knivar och skedar. De flesta av skinnen var saltade men vi hade även ett som varit fruset. Vi avslutade dagen med att tvätta skinnen i schampo.

Under natten betades skinnen det vill säga  ligga i ett vattenbad med alun och salt.

Andra dagen var det dags för mjukgörning av skinnen. Vi fettade in skinnsidan med en blandning av äggula och matolja och sedan började bearbetningen. Det gäller att arbeta med skinnen tills de är riktigt torra så de inte blir hårda. Det tar ett tag och vi blev inte färdiga utan deltagarna fick fortsätta med sina skinn hemma efter kursens slut.

Betningen görs för att konservera hårsäckarna på skinnen för att undvika håravfall. När man gör läder ska håret bort och då man startar en förruttnelseprocess istället. Tyvärr hade vi otur med några av skinnen som tappade päls under skrapningen. Varför detta hände är en gåta och det var mycket tråkigt.

Trots detta var det en bra kurs och vi tackar Malin för den stora härliga tårtan som avslutade helgen.

Några av bilderna visar några förslag vad man kan göra av sina skinn.




















fredag 22 september 2017

Budskap från barnbarn

Ibland glittrar det till i livet. Jag har en del barnbarn. Häromdagen när jag tog ett blad från högen av post-it lappar dök det upp ett budskap från en av mina barnbarn. Hon hade skrivit det i smyg långt ner i högen. Det blev en glad överraskning när det dök upp. "Du är bäst farmor // Engla".  Denna lapp  fick sitta bredvid ett budskap från ett av mina andra barnbarn som trots att hon vid skrivande stund inte hade börjat i skolan har skrivit på engelska "I love you mormor".

Barnbarnens budskap rör mitt hjärta. Jag har uppskrivet ett muntligt budskap från ytterligare ett barnbarn sagt den 24/2 2006, hon hade då nyss fyllt 4 år: "Farmor! Du är i mitt hjärta. "
Vid besök i en affär samma dag sa hon "Finns det något i den här affären som barn kan unna sig?"

Det fanns det...Jag kom inte ihåg vad inköpet blev den gången, men jag är övertygad att något blev det.



måndag 18 september 2017

Fårskinnsberedning

Söndag och strålande väder. Jag satt ute och färdigställde beredningen av ett fårskinn. Skinnet härstammar från en av mina gamla kollegor från Arlandatiden så fåret är från Uppland.

Det har tagit lång tid att färdigställa det. Jag har förvarat det i frysen en tid, men nu var det dags att göra klart det.  Ett mycket fint skinn, stort, mörkt grå nästan svart (bilderna gör inte färgen rättvisa).

Vår katt Kattis brukar ligga på altanen på ett gammalt fårskinn. Jag skulle göra henne glad och lade det nya gosiga stora skinnet i stolen hon brukar ligga. Nej då, det dög inte....nu ligger hon på bordet helt utan underlag istället. Katter är för knepiga.



lördag 16 september 2017

Surströmmingsträff

Yvonne och Majvor känner jag sedan vi arbetspendlade med tåget. De arbetade i Uppsala och jag åkte vidare till Arlanda.

Vi har nu slutat jobba men träffas ibland för en fika eller som igår för att äta surströmming. Träffen hade vi i Yvonnes kolonistuga. En underbar liten stuga där hon odlar bär, grönsaker och blommor. Det blev nyss upptagen mandelpotatis till strömmingen. Vi blev bjudna på en förrätt gjord av mördeg med lök och västerbottenost, en särskild sås gjord av messmör och grädde, mycket god till surströmmingen. Majvor hade bakat tunnbröd och bidrog med ost från Skärvången Jämtland. Jag hade med äppelkaka och vaniljsås till kaffet.

Som vanligt hade vi massor att prata om, allt från barnbarn till minnen från vår tågtid tillsammans. Lite prat om våra krämpor blev det också, det hör till åldern.

En underbar kväll. Tack Yvonne att du bjöd oss till din lilla stuga och tack båda två att ni finns.