Herren ger och herren tar

Livet består av att ta farväl men även att välkomna. Det är alla dessa händelser i livet som formar ens personlighet. Man kan gärna tro att man ska härdas och tåla mer men så är det inte för mig.

Ju äldre jag blir desto känsligare och blödigare blir jag. Jag känner mycket starkt även över det som egentligen inte står mig så nära. Det verkar som om skinnet blir tunnare och känselspröten blir mer mottagliga.

Jag tror nästan att jag har någon form av läckage i tårkanalen ibland. Jag gråter av sorg, av ilska, av trötthet, av hopplöshet men även av glädje, av lycka, av att jag blir rörd över något. Jag gråter även när det blåser eller är kallt trots att inte känselnerver då är inkopplad.

Det gör inget jag får gråta, jag vet, men jag blir inte så snygg efteråt.