En dag när jag kom upp till mitt paradis hade dörren och fönstren blivit ockragula. Huset blev något helt annat. Den ockragula färgen gjorde sig så bra mot den faluröda väggen på Lillsörsan.
Det har blivit september detta år 2025 och hösten är i
antågande. Hösten med sina färgsprakande löv och klara luft. Det är också
mysigt när jag kan tända en brasa i det lilla huset. En enda brasa och huset är
varmt, det är en fördel att det bara är ett litet rum.
Kärleksörten som jag tagit med från radhuset i Sala blommar för
fullt. Jag broderar lagningslappar med sashikostygn.
Sashiko är en japansk broderiteknik som utvecklats i norra
japan. Tekniken användes för att förstärka och/eller laga sina kläder. Kläderna
var av hampa, lin eller andra fiber. Bomull gick inte att odla där på grund av
det blåsiga och kalla klimatet. Ordet sashiko betyder ”små stygn” eller ”små
hugg”. Stygnen syddes som små förstygn eller tråckelstygn (som vi kallar dem)
med vit tråd på indigofärgat tyg. Det finns dock skillnad eftersom
sashikostygnen oftast var strukturerade i olika mönster. Stygnen är 2/3 synliga
på rätsidan och 1/3 ej synliga på baksidan. Inga stygn ska korsa ett annat. Man
använder en lite längre nål och håller även nålen på ett speciellt sätt. Det
har jag svårt för så jag syr som jag brukar. Det går också.
Tidigare har jag sytt lapp på lapp med små tråckelstygn
och trott att det var sashiko, men det vara bara sashiko-inspiration, fint i
alla fall och mer i min smak, huller om buller. Redan 2015 sydde jag en lapp på
en jeansväst för att dölja en ful fläck. Sedan blev det bara fler och fler,
lagade jeans och sydde projektpåsar.
Man mår bra om man har något för händerna.
d
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar