En hundägares största vånda och smärta är när tiden är inne och man måste ta detta fruktansvärda beslut att ta farväl från sin kära vän. Jag har dragit på detta ett tag men inser att det endast har varit för min egen skull beslutet har dröjt.
Dante har levt ett relativt långt liv, skulle bli 15 år i mars. Hans hjärta var slitet, han hade ont i lederna och hade en hosta som blev medicinerad men ständigt återkom. Han var gammal och trött så det var det bästa för honom. Men mitt hjärta brister och jag gråter.
Det var inte bara en hund, det var min älskade Dante.
Jag känner stor sorg och saknad .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar