Västmanland i lågor

-Vid middagstid torsdagen den 31 juli 2014 kom larmet till SOS om en skogsbrand mellan Seglingsberg och Västerfärnebo i Västmanland....Så börjar reportageboken "Västmanland i lågor". Jan Å Johansson har tillsammans med sin fru Maire Martel skrivit boken.

Det var boksläpp lördag den 18 juli på Abrahamsgården i Norberg. Den ena av författarna Jan Å Johansson var på plats. Trubadurerna Christer och Håkan underhöll. Jag var där och äger nu en bok om händelsen som skakade om så många.

Boken kommer att finnas till försäljning på Abrahamsgården Konst o Hantverksbutik. Denna bok innehåller många gripande berättelser och bilder om människorna som drabbades, berättelser om de som bekämpade elden och berättelser om naturens återkomst.

En mycket läsvärd bok som griper tag i en.

Kreativt möte

Abrahamsgården, ett centrum för kreativa möten. Torsdag den 16 juli möttes keramiker, stickerskor och silversmeder för att skapa smycken i PMC silverlera. Härligt med kreativa människor. Godis, nötter och jordgubbar rördes knappt utan det jobbades febrilt. Det skapades hjärtan, ringar, örhängen och berlocker med kloka ord på.

Dagen avslutades med ett riktigt skyfall, åska regn och hagel. Men vad gjorde det när dagen varit så trevlig.

Må gott kreatörer.

Keramiker Helena Rensch

Det har sin sidor att vara kompis med keramiker. Dessa sidor är mycket positiva. En av dessa keramiker är Helena Eriksson Rensch (www.renschkeramik.se). Helena förskönar mitt hem. Jag är lycklig ägare till en hel del produkter som hon är mamma till.

En gång i tiden hade jag drömmar om att bli keramiker. Jag hade till och med en verkstad, men det blev aldrig så. Jag beundrar och avundas de duktiga keramiker som finns i min närhet och utökar gärna mitt hem med keramik från dem som verkligen kan sin sak.

Helena är en av dem och vi ingår i två gemensamma konsthantverksföreningar; Skapande Händer i Sätrabrunn www.skapandehander.se och Abrahamsgården Konst & Hantverk i Norberg www.abrahamsgarden.se. Två fantastiska och innehållsrika butiker som har hennes keramik.

Jag blev aldrig keramiker men jobbar med andra material och får ingå i gemenskapen bland duktiga konsthantverkare. Det är en ära.

Ett kreativt liv är lyckobringande.

Frukostkaffet i Helenas mugg, duken är vävd av Berit Sundh Andersson

Älgen i keramik är en av Helenas produkter. Bakom den hänger ett hänge i järn med Norbergsmotiv tillverkad av Tobbe Malm, Hans produkter hittar ni på Abrahamsgården.

Helenas typiska blåa fågel i keramik bredvid en dalahäst  i betong som kommer från Mides (Ingegerd Jansson / Mia Gusén)

En hängande ampel med hål i botten, perfekt för disksvampen

Hängande ampel med hål i botten passar även för tandborstarna

Besök från Karlstad

Det är så roligt när gamla bekanta dyker upp i Norberg. Igår kom två tjejer från Karlstad på besök, Catarina och Britta. Catarina är en gammal kollega från tiden då jag jobbade på Arlanda. Vi pratade många minnen.

Först blev det fika på Elsa Anderssons konditori  och sedan fick jag visa min arbetsplats Abrahamsgården konst och hantverksbutik som visade sig från sin bästa sida. Solen strålade, rosorna doftade och humlen klättrade utefter väggen.

Vilken härlig dag.
Välkomna åter!

Lilian Fernqvist Keramiker

Lilian Fernqvist köpte Abrahamsgården 1968 och startade hantverkshuset Abrahamsgården år 1969. Det var av en slump hon upptäckte att gården var till salu under en inköpsresa i området. Hon besökte Norberg för att leta en telefonkiosk och där börjar Abrahamsgården Hantverkshus  historia.

Lilian hade vid den tiden en nystartad konsthantverksbutik i Forshaga i Värmland och letade hantverkare som kunde leverera produkter dit. Hon drev den butiken några år men lämnade den för Abrahamsgården.

Lilian flyttade in på gården och började renovera husen. Hon skapade en aktivitetsgård för hantverk där det fanns verksamma konsthantverkare i alla husen. Lilian tycker att kontakten med Norbergarna varit mycket bra och de verkade känna sig delaktiga i gården. Detta gäller än idag. Norbergarna är stolta över sin bygd och Abrahamsgården.

Till en början och under 10 år var även Lilians dotter Eva med i verksamheten och Evas man Lasse i 7 år. De har nu eget krukmakeri i Kil; Fryksta krukmakeri (www.fryksta.se).

Det var Lilians dotter Eva som från början skapade "Norbergsskålen" efter en skärva i lergods som hittades på Abrahamsgården. Man vet inte exakt ålder på den, men troligtvis från 1700-talet. Lilian tillverkade skålen under många år. Efter att Lilian sålt gården har, på senare tiden, hantverkshuset med krukmakeri drivits i Katarina Salmis regi. Skålen tillverkas numera av Katarina.

Gården såldes 1993. Lilian återkommer dock till Norberg varje sommar och driver Galleriet på Abrahamsgården som har konstutställningar sommartid.

Idag ägs gården av Marie Bjerndal Swärd och hennes man Jonas. Konst och Hantverksbutiken drivs nu som en ekonomisk förening med Katarina Salmi som eldsjäl. Katarina driver även kurslokalen på nedre plan i Hantverkshuset. Katarina är keramiker och skapar mycket i rakubränd keramik bland annat gruvtomten och gruvhästen som också blivit ett signum för Norberg.

Jag är mycket glad att känna dessa järnladies

Lilian Fernqvist

 

Norbergsskålen 

Lilians vackra skål



Lilians keramiklampor

 

Lilian Fernqvist keramik i blåa nyanser

Gruvhästen tillverkad av Katarina Salmi

Gruvtomten tillverkad av Katarina Salmi

 



Norbergsdräkten på Abrahamsgården

Norbergs kvinnliga folkdräkt/bygdedräkt

De flesta länder har folkdräkter eller bygdedräkter/sockendräkter. Det är en traditionell klädsel som är knuten till en region. Med folkdräkt menas den sida av dräkten som har rötter till och släktskap med de kläder/dräkter som allmogen använde förr.

Idag används dräkten ofta som en fest- eller högtidsdräkt och förekommer ofta i landskap som Dalarna, Jämtland, Hälsingland och Skåne. Hos samerna, romerna och i Norge kan man se att dräkten används mycket flitigt.

Man kan avläsa på dräktens utsmyckning och färg om den kommer från en rik eller en fattigare region. Rött var exklusivt eftersom det var en svår och dyr färg att få fram då det var lusen korsenill från bland annat Kanarieöarna som användes. De färger man kunde få fram av naturens växter gav inte så starka nyanser.

Dräkten är sydd för hand i hemvävda tyger. Den här dräkten har kjol med förkläde, skjorta och väst/livstycke med snörning fram och snörlivsnålar av silver. Mössan/hättan visade i fall bäraren var gift eller ogift. Den här är svart och tillhörde en gift kvinna. Hättan är broderad på sidentyg och monterad med en handknypplad spets. Håret skulle helt gömmas i hättan. Sjalen är handsydd men det förekom ofta köpta sidensjalar som då visade en högre status.

Smycket betyder mycket på en dräkt och visar bärarens status. Vissa smycken var av pressad plåt men det förekom också smycken i silver eller brons. Vid dokumentation av dräkterna förekommer många bestämmelser hur dräkterna och smyckena skulle se ut från just den regionen. Min personliga synpunkt är att så var inte vardagen. Man fick ta vad som fanns eller hade ekonomiska möjligheter till. Jag tycker vi ska låta dräkterna leva vidare i ett friare utryck utan strikta bestämmer.

Smycket på denna dräkt kommer från Karesuando och är ett samiskt smycke. Det är tillverkat av den samiska silverkonstnären Torild Labba och är tillverkat för många år sedan. Botten på smycket är av filigranteknik som ser ut som ett spetsmönster. Torild Labba verkar än idag som silverkonstnär under namnet Design Torild Labba och hon bor idag i Övre Soppero. Det är mycket roligt och ärofyllt att just detta smycke pryder dräkten.